För att man ska börja med att säga något så hade jag helt enkelt en dålig dag. Jag var uttråkad och sur över det trista vädret, i en bok som jag läser går allt åt  helvete för min favoritkaraktär (Lite konstigt att bli upprörd över jag vet, men jag hade som sagt en dålig dag), Jag var skitstressad över skolan och allt det här gjorde att det kom massa tråkiga minnen. Jag och min lillasyster bråkade om vem som skulle gå ut med hunden och självklart var hennes datorspel viktigare än mitt skolarbete så det fick bli jag. Mamma blev arg på mig för att jag surade över det och när jag gick ut var vi osams. Det duggregnade och var jättekallt och jag fick bokstavligen talat svälja de arga tårarna. Men när jag kommt en bit på kärleksstigen och hade scilla, min hund, lös så hände något. Jag såg någon komma på långt håll och jag brydde mig inte, för de enda som jag brukar träffa när jag är ute med hunden är tråkiga pensionärer med tråkiga hundar. Jag bestämde mig i alla falla för att inte hälsa med risk för att låta sur. Men när vi kom närmare varandra, såg jag att det inte alls var någon pensionär. Det var en kille i min egen ålder, lite äldre tror jag. han var ganska söt med lite halvlångt brunt hår och säckiga jeans. Jag såg nog inte ut som en supermodell men jag var nog lite söt ändå. Regnet gjorde mit hår lite lockigt och kinderna lite rosiga. Han hade en hund med sig och utan förvarning började våra hundar leka tillsammans. jag tyckte det var lite konstigt eftersom min hund är ganska försiktig med andra hundar. men de verkade gilla varndra. Jag och killen hälsade lite tafatt och skrattade åt våra hundar. Jag fortsatte gå en bit för att få scillas uppmärksamhet. Jag ropade på min hund och han ropade på sin. När vi äntligen lyckades sära på dem var vi ganska långt borta och vi tittade på varandra en sista gång. Sedan fortsatte jag gå, mycket gladare än jag var innan. Det hade inte varit något speciellt egentligen men det hade definitivt gjort mig på bättre humör. Om mitt liv hade varit en romantisk komedi hade vi säkert träffats igen på något annat romantiskt sätt, men mitt liv är ju faktiakt inte någon romantisk komedi.
Då hade jag ju inte mått så dåligt till att börja med?